hoppet är det sista som överger mig...
ja, det har vari, och är fortfarande en ganska tuff och mörk tid just nu... kallt är det med!
jag har dåligt samvete, för jag borde vara lycklig.. och egentligen är jag ju det... men vissa saker överskuggar.. saker som skolan, jag är glad att vi ska ha ett seminarie där vi alla, tillsammans med tomas & tommie får diskutera kring vår utbildning... för nu på senare tid så har det mest, helt ärligt talat, känts helt värdelöst....mycket att klaga på känner jag...

tråkigt att det ska dra ner mitt humör så =/ dessutom är saknaden efter familjen så otroligt påtaglig just nu så man vill bara hem så fort som möjligt.. men jag tar mig i kragen och försöker se positivt på saken... skulle jag åka hem nu skulle jag bara få skuldkänslor för allt grupparbete jag lägger över på de andra... inte rättvist..

Nu ska jag äta och sen ska jag kramas!