Jag vet inte hur det är med er... men alltsom oftast känner jag att jag saknar och/eller längtar efter någon/någonting..
Mitt liv är på intet sätt fulländat men jag nöjer mig med min vardag och är lycklig över det jag har... det finns alltid människor som har det värre, så tänker jag ofta under livets mörkare stunder...
...men det smyger sig på..ensamheten...ovissheten..otryggheten..
Kan man vara säker på någonting... ska man ens vara det?
Visste jag hur min framtid skulle bli vore nog mitt liv bra grått och platt...
..men man kan inte låta bli att undra och fundera.
Det enda jag önskar mig själv är en lycklig framtid, på ett eller annat sätt..
Jag kan inte säga att jag har många andra stora drömmar förutom ett lyckligt liv att dela med någon.
Det är just det där med att dela sitt liv.
Jag skulle nog inte vara särskilt lycklig med att sitta där på min ålders höst och veta att jag har levt ett långt och bra liv, men aldrig kunnat dela min glädje och sorg med någon som kunnat göra detsamma med mig.
Jag vet som sagt ingenting om framtiden, jag kan gissa och önska.. det är allt jag kan.... och innerst inne kanske jag är nöjd med det trots allt.