A few blocks down

Alla har ett förflutet, även jag...
Jag vet att denna låt spelas sönder på MTV och även om sångarens röst är underbar är det texten jag fastnar för.. Den beskriver mycket välkända känslor några kvarter bakåt i livet...


I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait...
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around and say..

That it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat

I loved you with a fire red, now it's turning blue
And you say
Sorry like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, yeah yeah
I said it's too late to apologize, a yeah

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground...

(Timbaland feat. One Republic)

You give me something

135673-34Det är så underbart väder ute, egentligen borde jag har följt i fröken U: s fotspår och
tagit en promenad. Istället lägger jag upp en höstmysig bild från i lördags då jag och den
rosa var ute och prasslade i löven.

Hon hade inte sett kastanjer imer än några få gånger innan, och visste inte att det
taggiga skalet faktiskt omslöt den bruna lilla frukten(?) uppe i trädtopparna.
Själv gjorde jag ofta kastanje-halsband när jag var liten, skogsprinsessa som jag var.

Pratade nyss med fr. U om nrm, nordiska riksmuseet. 
Mest på grund av deras fina hemsida men även att jag  gärna skulle vilja åka dit inom en
snar framtid. Inte varit där sen barnsben och jag tror att jag skulle uppskatta det på ett helt 
annat sätt nu än då. Även om det faktiskt  var ett paradis för mig som var tokig i fossil och skelett.

Är förövrigt på jakt efter ett par mjukisbyxor med ypperliga mysegenskaper. Såhär i hösttider vill
iaf jag sitta och dricka mambo jambo-te ;-), lukta på mina chai-ljus i just mysbyxor och mina hello
kitty-raggisar.

Tror jag börjat komma in i höstmyset nu, äntligen

Crosses all over the boulevard

Jag kan inte annat än skratta åt migsjälv..... ibland är jag helt klart klantigare än vanligt..

Jag ska nämligen åka hemåt småland ikväll... ikväll, den 4 oktober alltså...

Saken är den att jag igår, efter ett snabbt samtal med pappa gick in på SJ:s hemsida för att boka biljett.. först valde jag att resa Norrköping-Vimmerby, men sedan kom jag på att jag hade pengar kvar på mitt pendelkort.. går då tillbaka och byter ort till Lkpg-Vby.... UTAN att ändra datumet... datumet ändras alltså tillbaka till dagens (gårdagens) datum......

Jag hade alltså kl. 19.12 igår bokat en biljett för 19.15..... SAMMA datum.....
Jag inser inte mitt misstag förrens kl. 23.30 då jag läser igenom sms:et SJ skickat mig...
bara att ta på mig linserna, logga in och boka ny biljett....

(kollat att det är rätt datum cirka 10 gånger nu.....)


vad kan man säga...

Soul on fire

Haft en bra och rolig helg med söta kusinen, kändes bra att kunna släppa skolan för en helg, även om det nu hänger över mig tyngre än innan.. behöver inspiration!

Känner mig tyvärr just nu ganska nere och trött, alla måsten och borden tar liksom över.
Jag ska sluta jämföra mig så mycket med andra människor, det ger mig ingenting annat än stress.
Klart man kan inspireras, men det är en helt annan sak.
Jag vägrar att må lika dåligt nu som jag gjorde under gymnasiet då allt var som ett stort kapplöpningslopp och man hoppades komma ut någorlunda normal på andra sidan.

Jag förstår inte vart min längtan efter att lära mig nya saker tog vägen, hur kan jag egentligen tro att jag ska kunna och redan vara bra på så mycket? Självklart är jag inte det, varför skulle jag då gå den här utbildningen?
Ni hör, det låter galet......

Jag måste strunta i hur bra alla andra tycker att de är och vad alla andra tycker, jag är inte här för att visa upp mig.
Jag valde den här utbildningen för att jag inte kan tänka mig att syssla med någonting annat, inte för att bli den bästa.

God morgon förresten.